Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LJUNG, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(äv. liu-)
Etymologi
[till LJUNGA, v.]
(†) blixtrande; äv. konkretare, närmande sig bet.: blixt, blixtar. Rudbeckius KonReg. 191 (1615). Då ett hastigt Liung eller Eld lyste. Rudbeck Atl. 3: 486 (1698). Som ljunget sig bland molnen tränger, / Med blixt på blixt i alla hörn. Bellman SkrNS 1: 236 (1760).

 

Spalt L 961 band 16, 1941

Webbansvarig