Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LICENTIÖS lisän1siø4s l. lis1en- l. li1sen-, äv. -tsi-, förr äv. LICENTIOS, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-ciös 1912. -tieus 1738. -tios 1632. -tiös 1871 osv.)
Etymologi
[jfr t. lizentiös, eng. licentious, fr. licencieux; av lat. licentiosus, till licentia (se LICENS)]
1) (†) självsvåldig, egenmäktig; olaglig. Strängie befallningar .. emoot the licentiose skiutzninger och gästningar. HSH 24: 254 (1632). Dalin (1871).
2) (numera bl. i av fr. påvärkat språk) alltför fri; oanständig. (Jag) Utströk några licentieuse och förargelige ordesätt. Benzelstierna Cens. 55 (1738). (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 506 (1912).

 

Spalt L 630 band 16, 1940

Webbansvarig