Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LICENTIERA lisän1sie4ra l. lis1en- l. li1–sen-, äv. -tsi-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(licenc- 1836. licent- 1621 osv.)
Etymologi
[med avs. på bet. 1 jfr nt. gelicenciēret, efter mlat. o. nylat. licentiatus, p. pf. (se LICENTIAT); i bet. 2 bildat till LICENTIAT; jfr DOKTORERA. — Jfr LICENTIERA, v.1]
1) (†) i p. pf.: som blivit licentiat l. avlagt licentiatexamen. Forsius Fosz 323 (1621; nt. orig.: gelicenciēret). Agardh BlSkr. 1: 308 (1836).
2) (ny anv.) (i allm. efter avlagd lägre universitetsexamen) bedriva studier för licentiatexamen, läsa på licentiatexamen. En fil. kand., som licentierade i litteraturhistoria. Wahlström FarD 192 (1920).
Avledn. (till 2): LICENTIAND, m.||ig. [jfr DOKTORAND] (i vissa kretsar; nytt ord) person som bedriver studier för licentiatexamen.

 

Spalt L 630 band 16, 1940

Webbansvarig