Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LEVIS l. LÄVIS, adj.; adv. -T.
Ordformer
(le(e)vi(j)s 1562—1757. lävi(j)s 1664—1774)
Etymologi
[sv. dial. (Blek., Smål., Östergötl., Uppl., Gotl., Finl.) levis, lävis, pratsam, munvig, medgörlig, fryntlig; jfr isl. lǽvíss, ondskefull, bakslug, av lǽ, n., ondska, o. víss, (se VIS, adj.). I sv. har utvecklat sig dels bet.: skämtsam, munvig, dels bet.: krypande, medgörlig]
(†) gladlynt, glättig; pratsam, munvig, lösmynt. Menniskionnes ansichte (är) .. gladlyndt, leewijst och aldeles liwflighit. LPetri Mandr. D 1 b (1562). Jag seer, sade Kongen (till Snotra), at tu är läwijs i talet. Verelius Gothr. 9 (1664). (Fru Sällskapslik) var så tahlför, leevis och munnvig at (osv.). Dalin Arg. 1: nr 3, s. 5 (1732). Crælius TunaL 407 (1774; i förklaring av smål. dialektord).
Avledn.: LEVISHET, r. l. f. (†) Dalin Arg. 1: nr 27, s. 8 (1733).

 

Spalt L 603 band 16, 1940

Webbansvarig