Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEJDARE läj3dare2, sbst.3, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; l. (nästan bl. i bet. 2) LEJDER läj4der, r. l. m.; best. -n; pl. -drar; stundom äv. LEJD läj4d, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (i bet. 1) l. -ar (i bet. 2).
Ordformer
(lejd 18891933. lejdare 1851 osv. lejder 1843 (: Leidrar, pl.) osv.)
Etymologi
[jfr d. lejder, stege l. stegliknande anordning, nor. leider, repstege; av nt. leider (motsv. t. leiter), stege, äv.: ett slags stege använd ss. sidovägg till vissa åkdon]
1) i sht sjöt. stege förfärdigad av två med varandra parallella, på visst avstånd från varandra anbragta rep mellan vilka tvärpinnar av trä l. järn fastgjorts på lämpliga avstånd, repstege; äv. om steg av järn som bilda trappa till maskinrum l. dyl. utrymme ombord. Calwagen (1851). (De) togo sig .. upp ur maskinrummet på lejdaren, som ledde till mellandäck. VL 1908, nr 90, s. 6. Från ångaren har en lejdare hängts ut, och uppför skeppssidan klättrar lotsen ombord. Ramberg Svarta 130 (1911). Nilsson Skeppsb. 105 (1932). — jfr JÄRN-, STORM-LEJDARE. — särsk. i utvidgad anv., om repstegar använda för andra ändamål (i sht för gymnastiska övningar). Balck Idr. 3: 287 (1888). SvFriesen Inbj. 1891, s. 33. SvGymnFBok. 25: 78 (1935).
2) (i södra Sv., bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) ett slags landgång l. glidbana av stänger l. i stegform varpå tunga föremål (ss. tunnor, stora stenar o. d.) kunna rullas upp på l. ned från en vagn l. dyl.; äv. om ett slags stege använd ss. botten l. sidovägg till vissa laståkdon (t. ex. hövagn). VMagEkonPolP 1843, nr 31 (i vinkällare). Stenvagnar med lejdrar. AlnarpInvB 1892, s. 19. Sidostöden (på vissa vagnar) .. kunna fällas ned och användas som lejder. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 76.
Ssg (till 1; sjöt.): LEJDAR- l. LEJDARE-, stundom äv. LEJD-STEG. steg(pinne) på lejdare. Smith (1917).

 

Spalt L 482 band 15, 1939

Webbansvarig