Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEGATOR, sbst.2, m.; anträffat bl. i pl. -torer.
Etymologi
[tillfällig biform till LEGAT, sbst.1, efter andra personbetecknande ord på -ator]
(enst., †) = LEGAT, sbst.1 1. RP 8: 483 (1641).

 

Spalt L 465 band 15, 1939

Webbansvarig