| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LANDSTING lan3ds~tiŋ2 l. lan3s~, äv. (i vissa trakter) 4~1, förr äv. LANDTTING, n.; best. -et; pl. =.
1) i fråga om ä. förh. i Sv. (o. Danmark): allmänt ting hållet med inbyggarna i ett landskap (l. en landsdel) för behandling av vissa gemensamma angelägenheter, i äldsta tid av såväl politisk, ekonomisk (o. religiös) som rättslig art, fr. o. m. 1400-talets början delvis sammanfallande med lagmans- o. räfstetingen, landskapsting; äv. om tingsförsamlingen. G1R 4: 185 (1527). (Om borgarna icke åtnöja sig med en av rådsturätten fälld dom) må the och laghwädie ifrå Borgmester och Rådh uthi Städherne till Landzting, som ther blifwer hållet Marcknedhers tijdher när någhre af Rijkzens Rådh kunne ware ther tilstädes. Schmedeman Just. 103 (1593). Ty fohr Konung Gustaff tijt vp (i Dalarna), och hölt allmenneligit Landzting i Tuna Sochn. Girs G1 55 (c. 1630). (För att undersöka huru justitieväsendet skötes) plägar iagh (dvs. guvernör C. Sparre i Härnösand) en eller twå reesor åhrligen anställa Landztingh vthj hwarrie Provincie. HSH 31: 259 (1667). Till landshöfdingen i Dalarne, Lindcreutz, inkom (år 1742) den ena socknen efter den andra med begäran, att han skulle hålla ett allmänt sammanträde eller s. k. landsting med ombud från hela länet, för att de gemensamt måtte öfverenskomma om sina riksdagsbesvär. Malmström Hist. 3: 5 (1870). Minnesskr1734Lag 1: 9 (1934).
2) i fråga om förh. i Sv. efter 1862: församling av valda ombud för ett visst område (landstingsområde, i allm. omfattande ett län) med beslutanderätt i fråga om vissa för området gemensamma angelägenheter (bl. a. rörande näringslivet, sjuk- o. hälsovården, kommunikationerna, vissa undervisningsanstalter) samt med uppgift att utse ledamöter i riksdagens första kammare; äv. om möte som hålles av denna församling; äv. om landstinget ss. institution. Lagtima, urtima landsting. BtRStP 1853—54, 8: nr 110, s. 11 (i fråga om i riksdagen väckt motion om inrättande av landsting). I hvarje län skall finnas ett Landsting, sammansatt af valda ombud från länets städer och härader eller tingslag. SFS 1862, nr 16, s. 1. Därs. 1924, s. 546.
3) (i Finl.) församling av valda ombud för Ålands befolkning med beslutanderätt i ärenden som falla inom ramen för dess självstyrelse. FFS 1920, s. 393.
4) [av d. landsting] i fråga om förh. i Danmark efter 1849: benämning på den ena av den danska folkrepresentationens två avdelningar (motsv. den sv. riksdagens första kammare). Svedelius Statsk. 1: 229 (1868).
-DIREKTÖR. i vissa landstingsområden anställd tjänsteman som ss. chef förestår landstingets centrala förvaltning; jfr -KAMRER. Stockholms läns landstingsdirektör. AB(A) 1918, nr 305 A, s. 6. —
-FÖRBUND. Svenska landstingsförbundet, förbund av landstingen för tillvaratagande av vissa gemensamma intressen; bildat 1920. DN(A) 1920, nr 323, s. 3. —
-FÖRORDNING. (förr) jfr -LAG. 1862 års landstingsförordning, gällande t. o. m. 1924. NDA 1863, nr 221, s. 3. —
-KAMRER l. -KAMRERARE. i vissa landstingsområden anställd tjänsteman med väsentligen samma uppgifter som en landstingsdirektör. AdrKalKristianst. 1930, s. 21. ProtKristianstLandst. 1937, s. 62. —
-LAG, r. l. m. lag om landsting. 1924 års landstingslag, ersättande 1862 års landstingsförordning. SFS 1926, s. 395. —
-MAN ~man2, i bet. 1 m., i bet. 2 m.||ig.
1) (förr) till 1: person som deltog i ett landsting (ss. ombud för ett visst område). NorrlS 10: 45 (1639). Widmark Helsingl. 1: 386 (1860; om förh. på 1600-talet).
-OMRÅDE~020. område (vanl. omfattande ett län, i vissa fall med undantag för vissa större städer) som har gemensamt landsting. Kalmar län är delat i två landstingsområden. MalmöhLandstFörh. 1879, s. 7. —
(1) -SKRIVARE. [efter d. landstingsskriver] (förr) skrivare vid de av landsdomaren i Skåne hållna tingen. RARP 10: 543 (1668). —
Spalt L 242 band 15, 1939