| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÖTTSLIG ɟöt3slig2, förr ngn gg äv. KÖTTLIG, adj. -are (gradf. dock knappast br.; jfr Östergren (1931)). adv. = (†, Chronander Vitt. 129 (1649)), -A (†, Rom. 8: 5 (NT 1526), Schultze Ordb. 2382 (c. 1755)), -EN (OPetri MenFall C 4 b (1526), Östergren (1931)), -T (Hagberg Pred. 4: 79 (1818) osv.).
1) (†) motsv. KÖTT 1: av kött. Köttslig arm, se ARM, sbst. I 5 a γ. Icke vthi steentaflor, vtan j kötzlighe hiertans taflor. 2Kor. 3: 3 (NT 1526; Bib. 1917: på tavlor av kött, på människohjärtan; i bild). (Gud) gör genom then helgha Anda steenhiertar åter igen kötzligh. Balck Musæus D 1 a (1596; i bild); jfr KÖTT-HJÄRTA. Kötzligh tunga affhuggee beenhalsz. SvOrds. B 4 a (1604).
a) (i sht i högre stil) som har avseende på l. sammanhänger med den mänskliga kroppen, kroppslig; lekamlig; numera ofta med mer l. mindre klar anslutning till 4. Han häffdadhe henne intit eller hadhe ingen kötzligh samblending medh henne. GlMat. 1: 25 (NT 1526). För ty än doch iach är kötzligha frå idher, är iach doch när idher j andanom. Kol. 2: 5 (Därs.; Bib. 1917: till kroppen). Edher iagh aldrigh meer / Medh min ögon kötzligh i werlden seer. Chronander Vitt. 129 (1649). En .. siäl, hwilken sin kötzliga wåning .. medh .. berådt modh och vpsåt förkastat hafwer. Isogæus Segersk. 789 (c. 1700). Men själv patron bland häradets patroner / stod krögarfar med helfigur i porten, / .. / en köttslig sinnebild och skylt för orten. Österling Idyll. 28 (1917).
b) (†) i uttr. köttslig ed, muntlig ed (under samtidigt berörande av ngt föremål); jfr KROPPSLIG 2 b o. KÖTT-ED 1. Möller (1790). Heinrich (1828).
3) motsv. KÖTT 3; ss. bestämning till släktskapsord, för uttryckande av värklig (på blodsband grundad) släktskap (i motsättning till andlig släktskap, dubroderskap o. d.): värklig, ”riktig”. Köttslig fader, moder, son, dotter, farbror, faster. Köttsliga bröder, systrar, syskon, helbröder l. halvbröder osv. Som wij kötzligha fädhrar haffuom the oss agha. Ebr. 12: 9 (NT 1526). (De) wore kötzlighe Brödher, effter the hadhe bådhe een Modher. Lælius Bünting Res. 1: 172 (1588). Min köttsliga kusin. Ödman Ungd. 1: 83 (1858, 1881). (Gudmodern) skulle jemte den köttsliga modren lära .. (barnet) de goda och de onda tydorna. Samtiden 1874, s. 734.
4) (i sht i religiöst spr.) motsv. KÖTT 5: kroppslig; jordisk; motsatt: andlig; särsk.: som hör samman med människans sinnliga natur, sinnlig, världslig; syndig; om person, sinne- (lag), tanke o. d., äv.: som har intresse (blott) för det sinnliga (l. jordiska osv.), som icke bekymrar sig om andliga ting. Laghen är andelighen, men iach är kötzlighen, sålder vnder syndena. Rom. 7: 14 (NT 1526). Kötzlighit sinne är en fiendskap emoot gudh. Därs. 8: 7 (Därs.; Bib. 1917: Köttets sinne). När Gudh förhindrar wår kötzligha wilia. Cat. 1567, s. B 5 b. Föröka (hos ungdomen) .. thins helge Andes .. krafft, att the .. icke låtha sigh aff någon kiötzligh lusta eller falsk lärdom ifrå then bekenda sanningen förföra. KOF 1: 228 (1575). Jag hör .. den köttsliga visheten .. tala med begabberi om (osv.). Hagberg Pred. 2: 14 (1815). Hvad köttsligt vett / Ej hört och sett. Ps. 1819, 199: 1. Vad är mest danskt, den bullrande köttsliga munterheten hos Olaf Poulsen eller (osv.). SvD(A) 1932, nr 218, s. 7. — särsk. (föga br.)
a) i sådana uttr. som fatta l. förstå ngt köttsligen, fatta osv. ngt bokstavligen (utan förmåga att se till den inre meningen, ”andemeningen”). OPetri Clost. B 2 b (1528). Sittiandes på Gudz Faders Alzmechtigas högra hand, hwilket icke kiötzligen skal för stås, lijka som Gudh Fader hade en hand. Emporagrius Cat. J 6 a (1669). Högberg Boltz. 116 (1920).
b) i uttr. (den) köttslig(a) säkerhet(ens tillstånd) o. d., om det förhållande att ngn är tillfreds med en rent materiell tillvaro (uppfylld av ”denna världens goda”), utan att ägna ngn tanke åt ”högre” ting. Biskoperna på then tijdhen wore vthi en så diup kötzligh Säkerheets Sömn försänkte, at (osv.). Schroderus Os. 2: 539 (1635). (När människor) hafva tilfälle at lefva i vällust, öfverflöd, kötslig ro och beqvämlighet. Nohrborg 309 (c. 1765). Alla de goda föresatser, som så lätt leda in i den köttsliga säkerhetens tillstånd och därmed till fördärv (osv.). SvD(A) 1931, nr 265, s. 10.
Spalt K 3877 band 15, 1939