Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÖR ɟö4r l. ɟœ4r, sbst.2, r.; best. -en.
Etymologi
[till KÖRA, v.]
(vard., föga br.) motsv. KÖRA, v. 4: puff, stöt, knuff. (Han) gaf mig en liten kör, då jag ville sväfva ut. NordT 1905, s. 587.

 

Spalt K 3836 band 15, 1939

Webbansvarig