Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄGGEL ɟäg4el, sbst.1, n.; best. kägglet.
Ordformer
(kiä- 1696)
Etymologi
[vbalsbst. till KÄGGLA, v.2]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) käbbel, kält. Dahlstierna (SVS) 351 (c. 1696).

 

Spalt K 3603 band 15, 1939

Webbansvarig