Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KYTTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) kytta; till KYTTA, v.3; i bet. 1 möjl. delvis elliptisk bildning till KYTT-LAND l. bildat i anslutning till fin. kytö, svedjeland]
(i Finl.)
1) = KYTT-LAND (se KYTTA, v.3 ssgr). Rothof 150 (1762).
2) (†) inhägnad plats för kreatur där en spånhög brännes för att skydda djuren mot mygg. Castrén Res. 2: 305 (1847).
Ssgr, se KYTTA, v.3 ssgr.

 

Spalt K 3569 band 15, 1939

Webbansvarig