| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVILL kvil4, sbst.1, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gren av ett vattendrag. Crælius TunaL 9 (1774). (Han hade) förbundit sig .. att ej upprensa, fördjupa eller förbreda den qvill, som från Emån leder till Odensvi. 1NJA 1874, s. 219. TT 1895, Allm. s. 22.
Spalt K 3409 band 15, 1938