Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVAVNA l. KVAMNA, v. -ade.
Ordformer
(skrivet q-. -af(f)na 1599—1749. -amna 1620—1839. -amma 1635— c. 1720)
Etymologi
[sv. dial. kvavna, kvamna, motsv. d. dial. (jutl.) kvavne, kvovne, nor. kvavna, kvamne, fnor. kvafna; bildat till ett samnord. p. pf. kvafinn, varav isl. kafinn]
(†)
1) kvävas; tappa andan; storkna. VästeråsDP 1/8 1599. Hambræus Erasmus B 12 b (1620). (Han) qvafnar i vatn och drunknar i brusande böllian. UHiärne Vitt. 80 (1664); jfr 2. Qwafna och storkna. Dens. 2Anl. 265 (1706). Jag (brukar) ibland gå in på ett kaffehus, där jag .. måste frukta att kvamna af tobaksröken. PESvedbom (1839) hos Dahlgren Släktprof. 1: 356. jfr FÖR-KVAMNA 1.
2) (†) drunkna. Lind (1749).

 

Spalt K 3384 band 15, 1938

Webbansvarig