Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUT kɯ4t, sbst.3, m. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er UrkFinlÖ I. 3: 129 (1590: Siälakuther), KlädkamRSthm 1601 A, s. 18 a (: Siele kuther)). Anm. I enstaka ordböcker upptages en ur pl.-formen bildad sg. kute, t. ex. Leijonflycht (1827), Dalin (1852).
Ordformer
(kut 1558 osv. kutt- 1550 (: kutteskin) —1582 (: Kuttskin))
Etymologi
[sv. dial. kut, dels: sälunge, dels (på Gotland): säl; benämningen avser sannol. eg. djurens runda kroppsform (jfr KUT, sbst.1)]
(i sht vid Bottniska viken) sälunge; äv. (på Gotland): (fullvuxen) säl. (Sälfångst bedrevs) med staaff och krokar om winteren under issenn effter siäl och kutar. Smeds Malaxb. 96 (cit. fr. 1558). En säljägare (på Gotland) .. hade .. lyckats skjuta en ovanligt stor ”kut” — ett rigtigt jetteexemplar. DN 1892, nr 8426 A, s. 3. Sälen borde redan ha fått kutar. Engström Bläck 36 (1914). 2SvKulturb. 1—2: 251 (1934). — jfr GRÅ-, SÄL-KUT.
Ssgr (i sht vid Bottniska viken): A: KUT-BUSS, m. (på Gotland) medlem av ett säljägarlag. LfF 1867, s. 22. —
-FISKERI1004 l. 3~002. (kut- 1857 osv. kuts- 1654) fångst av sälungar. HSH 29: 394 (1654). —
-KÖTT. Söderhjelm Jakobsstad 1: 63 (cit. fr. 1558). Västerb. 1926, s. 137. —
-NÄT. för fångst av sälungar. LAT 1865, s. 162. —
-SKINN. (kut- 1558 osv. kute- 1550) i sht om avdraget skinn. G1R 21: 163 (1550). Engström 12Bok 191 (1919).
Ssgr: kutskinns-fäll. ArkliR 1562: 12 (1562).
-mössa. Nervander Bild. 105 (1887). —
-SPÄCK. LoF 1873, s. 115. —
-STEN. (på Gotland) (med konst anordnat) klippgrund där sälar bruka gå upp för att vila. LAT 1865, s. 161.
B (†): KUTE-SKINN, se A.
C (†): KUTS-FISKERI, se A.
Avledn.: KUTA, v.3, se d. o.

 

Spalt K 3291 band 15, 1938

Webbansvarig