Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUSE kɯ3se2, i bet. 1—2 r. l. m., i bet. 3—4 m., i bet. 5—6 m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-kusa 1834. kuse 1587 osv.)
Etymologi
[fsv. kuse, husbonde, herre, sv. dial. kuse, bröd, husbonde, hin onde, varg, insekt m. m.; jfr (m)nt. kūse, klubba, mnl. cūse, klubba, holl. kuis, knölig stock, klump m. m., ävensom nor. kus, puckel, nor. kusa, klase, klunga; med grundbet.: ngt stort o. tjockt; i vissa fall, i sht i bet. 3 o. 4, med bet.-utv. möjl. påvärkad av ord tillhörande den stam kus- med bet.: tvinga, skrämma, som trol. föreligger i KUSLIG]
1) klump; i ssgn HÄRD-KUSE.
2) (i vissa trakter) om bröd av växlande form o. beskaffenhet; bulle; lev, limpa. Kuse och Kaka / Låt osz få smaka. Sydow Godafton 98 (cit. fr. 1796). Kronan hade en längre tid hållit pojkarna med té och kuse till aftonmåltid. NSvSkämtl. 136: 27 (1919). (Han) skar sig en duktig brödskiva av en kuse, stor som ett vedsåll. Wester Reymont Bönd. 1: 23 (1920). — jfr JUL-, SAFFRANS-, VÖRT-KUSE m. fl.
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om myndig o. mäktig person, husbonde, herre; äv.: kaxe, överdängare. Thet är ondt j huse som ingen är kwse. / Ther är halfften werre, ther alle äre Herre. SvOrds. C 3 a (1604). Hvar och en ört bör hafva sitt insect till kuse, att då en ört vill föröka sig alt för mycket, då föröker sig insectet mer. Linné Bref I. 5: 274 (1758). Nog ung at gifva goda råd, / Gref Holk likväl vid Hofvet är en kuse. Wallenberg (SVS) 1: 87 (1769). Så kuse till spelman han än hettes vara. Hofberg SvFolks. 142 (1882). Skogsinspektorer och faktorer ä’ nog självrådiga kusar. Högberg Utböl. 1: 149 (1912). (†) (Lat.) Penates. (sv.) Kusar. (t.) Hauszgötter. Schroderus Lex. 1 (1637).
4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) buse; äv. ss. benämning på djävulen. Therföre är otilbörligit, aff öffuerhetennes och Rijksständers Höge och werdige nampn .. göra en förskreckeligen kuse. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 8 a (1587). Men mörkret är gjordt för konor och kusar, / för räfvar och ugglor och flädermusar. Karlfeldt FridVis. 16 (1898). Hela stan — ja .. det vore just själfva kusen! Högberg Vred. 3: 250 (1906).
5) (†) ss. (eufemistisk) benämning på varg. Nordholm Djurf. 29 (1749). Crælius Säfs 19 (1830). Svederus Jagt 370 (1831).
6) (i vissa trakter, i sht i Norrl.) om insekt, i sht skalbagge. Varande .. (flädermössens) mat, såsom andre Mössers, äfven väl flugor, kusar, krankar, etc. Broman Glys. 3: 272 (c. 1730). Modin GTåsjö 323 (1916).

 

Spalt K 3277 band 15, 1938

Webbansvarig