Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUMMEL kum4el, sbst.1, m. l. r.; best. -n; pl. kumlar ((†) komular HH).
Ordformer
(komul (co-) 1530—1907. kummel 1842 osv. kummul 1752)
Etymologi
[jfr t. kalmul, kummel; av ovisst urspr. Den vanl. meningen att ordet skulle vara en förvridning av KOL-MULE stödes icke av de tyska formerna]
torskfisken Merlucius merlucius Lin. (Merlucius vulgaris Flem.); äv. koll. iiij (dvs. fyra) wålar komular. HH XI. 1: 109 (1530). Kommo backorna (vid storsjöfisket) på djupare vatten, blev det kummel, lubb, havskatt (osv.). SvKulturb. 3—4: 244 (1930). GHT 1936, nr 190, s. 10.
Ssgr: KUMMEL-FISKARE. —
-FISKE. —
-SLÄKTE(T). zool. torsksläktet Merlucius Rafinesque. SkandFisk. 77 (1838).

 

Spalt K 3187 band 15, 1938

Webbansvarig