Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULMINATION kul1minatʃω4n l. 01—, l. -aʃ- (kull- -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cu-)
Etymologi
[jfr t. kulmination, eng. o. fr. culmination]
vbalsbst. till KULMINERA.
1) astr. motsv. KULMINERA 2. Övre, nedre l. undre kulmination, passerande av (l. genom meridianen vid) den punkt på banan som ligger högst resp. lägst. Hiorter Alm. 1740, s. 20. Bergstrand Astr. 23 (1925).
2) motsv. KULMINERA 3; utom mera tillf. bl. bildl.; äv. (numera mindre br.) i konkretare anv.: kulmen. VetAH 1811, s. 8. (Almqvists) författarskap, som .. hade nått sin kulmination innan denna tidskrift började sin verksamhet. Frey 1850, s. 221. Kulminationen (av resandeströmmen) kommer sannolikt att bli uppdelad på den 21 och den 23 (dec.). SvD(A) 1935, nr 342, s. 3.
Ssgr: KULMINATIONS-HÖJD. särsk. astr. till 1. Bergstrand Astr. 155 (1925).
-PUNKT.
1) astr. till 1. Melanderhjelm Astr. 2: 145 (1795).
2) till 2.
a) (mera tillf.) i eg. anv. Kulans culminations-punkt befinner sig .. emellan de båda distanserne 100 och 150 steg. KrigVAH 1829, s. 416. Därs. 1835, s. 150.
b) (numera mindre br.) i överförd l. bildl. anv.: kulmen; äv. i uttr. nå sin kulminationspunkt l. kulminationspunkten. Dem, som betrakta Gustavianska epochen såsom Svenska snillets culminationspunkt. Phosph. 1811, s. 43. Med Mozart nådde operan sin kulminationspunkt. Bauck 1MusH 155 (1862). Cassel TeorSocEkon. 508 (1934).

 

Spalt K 3157 band 15, 1938

Webbansvarig