Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULA 3la2, v.1 -ade. vbalsbt. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. kola, kula; av ljudhärmande urspr.]
(i vissa trakter) om vallhjon: med sjungande röst locka på kor. Valljäntornas ”kulande”. TurÅ 1907, s. 239. Hon ropar och kular — Ko-barna, å kom! Forsslund Bergf. 53 (1919).

 

Spalt K 3132 band 15, 1938

Webbansvarig