Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUCKULURE, m.
Etymologi
[jfr ä. d. kukelures, person som lever ensamt, tillbakadragen person, d. dial. (Jyll.) kukkeluris, mycket försiktig person; sannol. till KUCKELURA; jfr ANF 16: 161 (1900)]
(†) stillasittare, stuggris; anträffat bl. i oeg. anv. Runius (SVS) 2: 113 (1712).

 

Spalt K 3114 band 15, 1938

Webbansvarig