Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUCKLA kuk3la2, i vissa trakter äv. KOCKLA kok3la2 l. kωk3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING (mindre br., Östergren (1931)); -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr KUCKEL.
Ordformer
(kockl- (kåckl-) 1539 (: kocklere), 17381930. kokl- 1603 (: Koklaresäck), c. 1755c. 1875, 1904 (: koklare). kuckl- 1582 (: kucklerij), 1587 osv. kukl- c. 1755)
Etymologi
[jfr fsv. koklan, trolldom, vbalsbst. till ett icke anträffat verb kokla; jfr äv. fd. koklæ, d. kogle, nor. dial. kukla; av mnt. kōkelen, trolla, gyckla, till mnt. kōkeler; se för övr. under KUCKLARE (se avledn.)]
(vard.)
1) (i vissa trakter) utöva trolldom, bedriva signerier, trolla. Helsingius (1587). Wollimhaus Ind. (1652). Östergren (1931).
2) (i vissa trakter) utöva kvacksalveri, kvacksalva, plåstra (med ngt). Berndtson (1880). WoJ (1891). Kuckla med humbugsmedicin. Östergren (1931).
3) (vard.) (i hemlighet) syssla med ngt, i sht med ngt ohederligt o. d., smussla med ngt; hava knep l. fuffens för sig; rådslå med ngn l. med varandra om ngn ohederlighet l. ngt knep l. fuffens; stämpla, intrigera; äv.: uppträda ss. bedragare; förr äv. i uttr. kuckla ngt ifrån ngn, på bedrägligt sätt beröva ngn ngt. (Den anklagade) hade Kucklett iffrå Erich Clämetzsonn .. 10 1/2 daler. SthmTb. 1587, s. 26 a. Bark Bref 1: 222 (1704). Högberg Utböl. 2: 11 (1912).
4) (†) uppträda ss. taskspelare l. gycklare (se d. o. 1), gyckla (se GYCKLA, v. 1, 2). Helsingius (1587). Lind 2: 402 (1749; med hänv. till gyckla).
Särsk. förb.: KUCKLA IHOP10 04, äv. TILLHOPA 040 l. 032, äv. HOP4. till 3.
1) (†) blanda (ngt) samman. Schultze Ordb. 2391 (c. 1755).
2) (vard.) hitta på l. ställa till (ngt obehagligt l. farligt), ”koka ihop” (ngt), hava hemligt samförstånd med ngn l. med varandra om (ngt); jfr KOKA IHOP 1 a slutet. Man vet icke hvad de kuckla ihop. Sahlstedt (1773). Roos Helgsm. 1: 223 (1896). Hellström Storm 94 (1935).
Avledn.: KUCKLARE, m. (-ere 15391587) [fsv. koklare, trollkarl, gycklare; jfr fd. koklær(e), koglær, d. kogler, isl. kuklari, av mnt. kōkeler, av. mlat. caucularius, cauclearius, till lat. caucula, bägare (jfr gr. καῦκα, καῦκος, skål). Ordet betyder urspr.: person som leker l. gör konster med bägare] (vard.)
1) (i vissa trakter) till 1: trollkarl. Helsingius (1587). Högberg Vred. 1: 378 (1906).
2) (i vissa trakter) till 2: kvacksalvare. Berndtson (1880).
3) (†) till 4: gycklare (se d. o. 1), taskspelare; äv.: bedragare; jfr KUCKLA 3. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 63 (1539). SthmTb. 1587, s. 26 a. Schultze Ordb. 1383 (c. 1755).
Ssgr (till KUCKLARE 3, †): kucklare-spel. gyckelspel, bedrägeri. PJGothus Os. 508 (1603).
-säck. gycklares säck l. påse; särsk. bildl. Balck Musæus Ll 6 a (1596). PJGothus Os. 484 (1603).
-värk, n. gyckelvärk. PJGothus Os. 484 (1603).
KUCKLERI, n. [jfr ä. dan. o. dan. kogleri, mnt. kuckelerie] (†)
1) till 1: trolleri, trolldom. LPetri Kr. 32 (1559). NorrlS 1—6: 51 (c. 1770).
2) till 4: gyckel (se d. o. 1, 2), gyckelvärk. Swartekonstennes kocklerij war .. om intet. Vish. 17: 7 (Bib. 1541; Apokr. 1921: trolldomskonstens gyckelverk). Dahlgren Calderon 74 (1858).
KUCKLERSKA, f. [jfr d. koglerske] (†) till 4: kvinnlig gycklare (se d. o. 1, 2). Lind 2: 402 (1749).

 

Spalt K 3112 band 15, 1938

Webbansvarig