Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÅTA, r. l. f.
Ordformer
(kråta 1734. kråtta 1776)
Etymologi
[möjl. besläktat med nor. dial. kroda, sammanträngd, tät klunga av levande varelser, ävensom t. dial. krotzen, sammanpressad klump l. hop, chrotten, stuva tätt samman, feng. crúdan, tränga]
(†) klunga. En kråta af bijn. Serenius (1734; under cluster). Piroguerne (namn på ett slags båtar) som voro samlade uti en kråtta. Fréville Söderh. 1: 81 (1776).

 

Spalt K 3047 band 15, 1938

Webbansvarig