Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRONO krω32, sbst. l. adj. oböjl. (se anm. nedan), ss. sbst. n. (VDAkt. 1701, nr 321 (i bet. a), Palmén JurHb. 146 (1859; i bet. a), LoW (1911)) ((†) m. RP 9: 33 (1642; i bet. c); m. l. f. FörarbSvLag 1: 443 (1693; i bet. a)).
Ordformer
(krone (c(h)r-) 16401888. krono (c(h)r-) c. 1620 osv.)
Etymologi
[elliptiskt för ssgr med KRONA, sbst., med (fristående) förled krono-. Jfr FRÄLSE, adj., SKATTE]
kam. i fråga om jordnatur: hemman l. jord som äges av kronan, hemman osv. av krononatur, kronohemman, kronojord; krononatur; jfr KRONA, sbst. 2. Att the icke blanda frälset medh Skatt och Crono ihop. Gustaf II Adolf 23 (c. 1620). Kunna och giästgifvaregårdarne, som äro crono, åt giästgifvarne .. till skatte försäljas. 2RA 1: 337 (1723). (Till sin natur kan ett hemman vara) Krono, hvarå Kronan äger både jordägande rätten och räntan. Bonsdorff Kam. 10 (1833). Kronohemman eller Kronolägenheter, som från Krono köpas till Skatte. Olivecrona LagbGift. 147 (1851). Jordens natur af krone eller skatte. Strindberg Skärk. XVII (1888). Förra sergeantsbostället ½ mantal krono Bondebacka n:r 1. SFS 1916, s. 1182. Rosman BjärkSäb. 1: 328 (1923). — jfr SKATTE-KRONO. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. rent l. purt krono, om hemman beträffande vilket kronan äger såväl jorden som rätten till räntan av detsamma. FörarbSvLag 1: 443 (1693). Palmén JurHb. 146 (1859).
b) (†) i uttr. åbo l. bonde o. d. av krono, åbo osv. på kronohemman. Allmogen af Skatte och Chrone. RARP 6: 6 (1656). LandtmFörordn. 158 (1741). Forssell Hist. 1: 131 (1869).
c) (†) närmande sig l. övergående i bet.: brukare l. innehavare av kronohemman. RP 8: 9 (1640). I Södermanlandh (brukas) .. det de lysa vidh kyrkiorne, att ingen skatte eller crohne må tiäna frelsse. Därs. 9: 33 (1642). RARP 3: 385 (1644).
Anm. I många fall kan ordet äv. fattas adjektiviskt med bet.: som tillhör kronan, som är av krononatur.
Ssgr, se KRONA, sbst. ssgr.

 

Spalt K 2918 band 15, 1938

Webbansvarig