Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KROMAT kroma4t l. krå, äv. krω-, r.; best. -en; pl. -er (Berzelius osv.) l. = (Cleve KemHlex. (1883) osv.)
Ordformer
(förr äv. skrivet chrom-)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. chromate; avledn. av KROM, sbst.1]
kem. kromsyrat salt. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 229. Starck Kemi 195 (1931). — jfr BARIUM-, BI-, BLY-, DIDYM-KROMAT m. fl.
Ssgr: KROMAT-GELATIN. tekn. o. fotogr. jfr KROM-GELATIN. 2NF (1911). —
-JON. kem. BonnierKL 6: 1393 (1925).

 

Spalt K 2883 band 15, 1938

Webbansvarig