Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRINGSKÄRA kriŋ3~ʃä2ra l. ~ʃæ2-, v. -skär, -skar, -skuro, -skurit, -skuren (se för övr. SKÄRA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING.
Ordformer
(kring- 1538 osv. omkring- 16401848)
Etymologi
[fsv. (um)kringskära, omskära, rundklippa; av KRING, prep. o. adv., o. SKÄRA, v.]
(jfr anm. sp. 2781)
1) (numera föga br.; se dock a o. b) skära rundt omkring (ngt); beskära (ngt) rundt omkring; förr äv. allmännare: beskära (se BESKÄRA, v.2 1); jfr KRING, prep. o. adv. I 1. Hildebrand MagNat. 219 (1650). När man en Wijngåhl wäl kring skär, / Han strax mehr Frukt och Drufwor bär. Lucidor (SVS) 446 (1674). (Pilaxet) kunde .. (icke) annorlunda uthdragas, än at the måste Såret kringskära och göra thet större. Sylvius Curtius 659 (1682). VL 1901, nr 33, s. 3. (†) Itt nåålsögha (är) itt ganska litet hohl, Skal en Cameel ther igenom, så moste han först wel kringskäras. LPetri 2Post. 137 b (1555); jfr 2. — särsk.
a) (fullt br.) tekn. i fråga om ornamentskärning i trä l. läder o. träsnideri: skära skåror (snitt) kring (en ritad linje). Träsnidaren kringskär först med en fin trekantig stickel hvarje ritad linie. UB 1: 609 (1873). 2UB 10: 250 (1907).
b) (numera mindre br.) bokb. gm skärning jämna kanterna av (papper); skära (en bok); jfr BESKÄRA, v.2 1 b. BoupptSthm 1682, s. 1113 a. Sedan kringskäres boken medels en vanlig spets och är färdig för leverans. MeddSlöjdF 1898, 2: 80.
c) oeg., om fördjupning (dalgång) l. sjö (med vikar) o. d.: (likt en skåra l. skåror) omgiva l. avskära (ngt); numera företrädesvis (i högre stil, föga br.) i p. pf.; förr äv. med personsubj.: omgiva (en mosse o. d.) med diken o. d. Mälaren syns (fordom) hafva vatnat och kringskurit många nu vida frånskilda bygder i det egenteligen så kallade Svea-Rike. Dalin Hist. 1: 13 (1747). At med Laggdiken kringskära en Mosse. VexiöBl. 1813, nr 47, s. 1. Truppen .. innehade en post som var kringskuren af sjöar och kärr. Weste FörslSAOB (1823). Kræmer Orient. 379 (1866).
2) (numera knappast br.) raka av l. kortklippa (håret) rundt omkring huvudet; äv.: raka l. klippa tonsur på (ngn); jfr KRING, prep. o. adv. I 1. Liten Kerstin hon låter kringskära sitt hår. SvForns. 2: 179. (Lat.) Circumtonsus (sv.) kringskoren. VarRerV 9 (1538). En kringskuren Rakeplätter (dvs. man med tonsur). Skytte Und. C 5 b (1604). (De) rakade och kringskuro honom emoot all hans wilia til en Munck. Petreius Beskr. 1: 12 (1614). Weste FörslSAOB (1823).
3) i bildl. anv. av 1: utstaka (snävare) gränser för (ngt), lämna litet utrymme åt (ngt), begränsa, förminska, inskränka; särsk.: inskränka möjligheterna för (ngt) att göra sig gällande l. att idkas l. bedrivas (med framgång) l. att komma till användning l. utförande l. tillämpning o. d.; ofta i p. pf. i adjektivisk anv. LReg. 136 (1620). Theres seglatz och handtering så at kringskära limitera och belasta, at .. Manifest 16/1 1644, s. B 4 a. Konungamakten var oaktadt alla inskränkningar ej så kringskuren, att hon ej (osv.). Odhner Lb. 269 (1869). Rätten att utöva ett yrke och slå sig fram inom det, är i våra dagar mycket kringskuren. GHT 1934, nr 270, s. 12. Den skara av välkvalificerade medhjälpare, som .. ställa sin egen hårt kringskurna fritid till förfogande. Därs. nr 290, s. 10. — särsk.
a) (†) med avs. på förmögenhet, kunskap, bekantskap o. d.; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: begränsad. Den knappa och kringskurna bekantskap, jag med det vördiga Presterskapet äger. VDAkt. 1756, nr 639. Så långt mitt kringskurna begrepp räcker. Därs. 1782, nr 80. Med egna, ehuru Kringskurne, tilgångar. Därs. 1800, nr 396. Kullberg Syskonb. 19 (1846).
b) med avs. på person: förminska möjligheterna för (ngn) l. beröva (ngn) möjligheterna att göra sig gällande l. att reda sig o. d. Sahlstedt Hoffart. 89 (1720). Nedrifva gamla skrankor, som kringskuro medborgarne i deras verksamhet. 4GbgVSH V—VI. 3: 17 (1900, 1903). Människor, som äro totalt kringskurna i anseende till hjälpmöjligheter. Sv(D)A 1933, nr 255, s. 7. — särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: försvaga den auktoritet som (ngn) åtnjuter. Tå vnderwijste M. Larentz honom (dvs. kung Gustav) .. hure han (dvs. Martin Luther) hade kringskurit Påwan, Cardinaler och hina stora Biscopar. Svart G1 93 (1561).
4) i uttr. kringskuren kung, i kägelspel; se KONUNG, sbst.1 I 5 b β slutet.

 

Spalt K 2802 band 15, 1938

Webbansvarig