| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOSSA kωs3a2, sbst.3, förr äv. KOSA, sbst.3 f.; best. -an; pl. -or.
(vard., i sht smeksamt) ko. Weste FörslSAOB (1823). Braun Calle 46 (1843). SvD(A) 1934, nr 166, s. 7. — särsk. (starkt vard.) bildl., om annan varelse, numera nästan bl. om kvinna, för att beteckna densamma resp. henne ss. klumpig (tung o. ovig) l. tölpaktig o. dum l. trög l. lat o. slö; jfr KO, sbst.1 1 f γ. Warburg Richert 2: 29 (i handl. fr. 1840). Bergman Hancken 118 (1920; om kvinna). Calissendorff Locke Gyckl. 95 (1922; om en trög häst).
Spalt K 2558 band 14, 1937