Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOSINUS kω4sinus l. 302 l. 3~20 (kósinuss Dalin), r. l. m.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(äv. (i förkortning alltid) skrivet med c)
Etymologi
[jfr t. kosinus, eng. o. fr. cosine; av nylat. cosinus, elliptisk bildning till lat. complementi sinus, komplementets sinus. — Jfr KOSEKANT]
mat. sinus för en given vinkels komplement; i skrift vanl. förkortat cos. Palmquist Alg. 2: 35 (1746). TMatFysKemi 1920—21, s. 15.
Ssgr (mat.): KOSINUS-LOGARITM. Phragmén Trig. 16 (1868). —
-TEOREM(ET). teorem innehållande sambandet mellan en triangels sidor o. kosinus för en av dess vinklar. 3NF 19: 607 (1933).

 

Spalt K 2553 band 14, 1937

Webbansvarig