Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOSIDANGS kωs1idaŋ4s l. 1s-, r. (f. WoJ); best. -en.
Ordformer
(äv. skrivet kosidans)
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(starkt vard., skämts.) hop, följe, massa; nästan bl. i uttr. hela kosidangsen, hela hopen l. ”surven” l. ”rasket”. WoJ (1891). Händelsevis känner hon ingen annan än mig af hela kosidansen. Falk Skolp. 61 (1903). Östergren (1930). jfr (tillf.). Dom kunde förresten få sätta igång kosidangsen när som helst. Rogberg Mot. 77 (1927; om motortävling).

 

Spalt K 2553 band 14, 1937

Webbansvarig