Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORRUPT korup4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. korrupt, eng. corrupt; av lat. corruptus, fördärvad, p. pf. till corrumpere, fördärva (se KORRUMPERA). — Jfr ABRUPT]
1) (numera bl. i fackspr.) om ordform, textställe, språkligt uttryckssätt o. d.: fördärvad, förvanskad. VDAkt. 1678, nr 124. En .. korrupt .. text. Charpentier IeurSpr. 144 (1915).
2) (föga br.) moraliskt undermålig; särsk.: som låter muta sig, mutbar, besticklig; bestucken. Andersson (1845). Koch EmigrLand 53 (1910).

 

Spalt K 2476 band 14, 1937

Webbansvarig