Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORNUT kornɯ4t, m. ((†, i bet. 2) n. Annerstedt UUH Bih. 1: 346 (i handl. fr. 1638), ConsAcAboP 4: 215 (1674)); best. -en; pl. -er ((†, i bet. 2) = (VDP 1679, s. 112)).
Ordformer
(förr skrivet cor-)
Etymologi
[av t. kornut, av lat. cornutus, p. adj., försedd med horn, till cornu (se HORN)]
1) (förr) benämning på personer som undergingo deposition (se d. o. 2), varvid de måste bära ett slags bl. a. med horn utstyrd huvudbonad; äv. om dessa personer, innan de undergått deposition.
a) om studerande vid universitet; anträffat bl. i ssgrna KORNUT-GÄSTABUD, -ÖL.
b) om blivande boktryckargesäll. Att Keysser inthet skall hafwa någon ährlig gesell uthi sin wärckestad uthan cornuter. Schück Bokh. 121 (i handl. fr. 1686). Dens. SvFörlBokhH 2: 46 (i handl. fr. 1745).
2) (†) kornutöl. 2Saml. 4: 88 (1625). At the (dvs. studenterna) druckit cornut och utdragit wäriorne. ConsAcAboP 3: 299 (1668). Een Smolandus .. skall .. illa wara slagen på ett cornut hoos Locken. Därs. 4: 215 (1674). — särsk. i utvidgad anv., om motsv. gille vid gymnasium. VDP 1679, s. 112.
Ssgr: A: (1 a) KORNUT-GÄSTABUD. (†) = -ÖL. ConsAcAboP 3: 140 (1666).
(1 b) -HATT. (förr) med två horn, bjällror m. m. utstyrd hatt som en ”kornut” viss tid varje vecka måste bära under sitt arbete på tryckeriet. Schück SvFörlBokhH 2: 46 (cit. fr. 1745).
(1 a) -ÖL. (cornut- 16251930. cornuts- 16381646) (förr) om de gillen l. dryckeslag som studenter vilka icke undergått deposition hade att bjuda äldre studenter på. 2Saml. 4: 88 (1625). ConsAcAboP 1: 220 (1646). SvKulturb. 5—6: 104 (1930).
B (†): (1 b) KORNUTE-STÅND. förhållande(t) att tillhöra ”kornuternas” klass. NordTBB 1923, s. 71 (1730).
C: (1 a) KORNUTS-PÄNNINGAR, pl. (†) pänningar för bekostande av ”kornutöl”. Hamnström SödermNerNatH 36 (cit. fr. 1683).
-ÖL, se A.

 

Spalt K 2451 band 14, 1937

Webbansvarig