Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTUSCH kontuʃ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(contuch 1725. contus 1708. kontusch (con-) 1725 osv. kontusz 1898—1914)
Etymologi
[jfr d. kantusse (ä. d. kontuche), t. kontusche, kontusch; av pol. kontusz]
den traditionella polska, med vida ärmar försedda långrocken; i fråga om äldre sv. förh. trol. om ett slags lång morgonrock för kvinnor. KKD 10: 150 (1708). BoupptVäxjö 1725. Jensen Mickiewicz 14 (1898). KKD 10: XXIII (1914).

 

Spalt K 2289 band 14, 1937

Webbansvarig