Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTRABAND kon3tra~ban2d, i södra Sv. äv. 40~1, förr äv. KONTREBAND, n. (Altén Landförv. 120 (1795) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 26 (1703), Agrell Maroco 1: 24 (1789, 1796)).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. kontra- 1697 osv. kontre- 17011837. -band c. 1700 osv. -bande 16971837 (jfr KONTRABANDS-VARA anm.). -bant 1795)
Etymologi
[jfr t. konterbande, eng. contraband, fr. contrebande; av it. contrabbando, av contra (se KONTRA- 1) o. bando, kungörelse, föreskrift (se BANN)]
(i sht i fackspr.) vara l. gods vars in- l. utförsel innebär ngt som strider mot gällande föreskrifter; insmugglad vara, smuggelgods; numera i sht om sådant gods som är (direkt l. indirekt) tjänligt till bruk i krig o. som av en krigförande makt kan beslagtagas, när det fraktas till fienden, krigskontraband. RARP 16: 402 (1697). KKD 8: 179 (1701). En pråm .. fullastad med contraband. SvMerc. 1763, s. 730 (1761). IllSvH 5: 299 (1879). Smith (1916). — jfr KRIGS-KONTRABAND. — särsk. (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv., om ngt som är förbjudet l. bör utestängas o. d.: ”förbjuden vara”. Nordenflycht QT 1745, s. 146. I huset är allt kontraband, som ej är postillor. Hjärne DagDrabbn. 144 (i handl. fr. 1804). Palmær Eldbr. 165 (1848). De idéer som icke funnos i läroboken voro kontraband, som läraren konfiskerade. Verd. 1892, s. 157. SvD(A) 1935, nr 187, s. 6.
Ssgr (i sht i fackspr.): A (†): KONTRABAND-VARA, se B.
B: KONTRABANDS-ANSIKTE. [efter fr. visage de contrebande] (†) bildl., om ”misstänkt” ansikte. Björkegren 606 (1784). Dalin (1852).
-GODS. Dalin Arg. 2: 47 (1734, 1754).
-VARA, r. l. f. (kontraband- c. 17001773. kontrabands- 1780 osv.) (till in- l. utförsel) förbjuden vara; i sht i pl. SvBrIt. 1: 90 (c. 1700). Confiscation å Kontrabands-varor. SPF 1819, s. 432. SFS 1917, s. 449. Anm. Den i ä. tid förekommande skrivningen contrabande varor o. d. (vid sidan av den sammanskrivna formen contrabandevaror o. d.) är måhända icke att fatta ss. en ssg med KONTRABAND, sbst., utan ss. ett uttr. vari KONTRABAND, adj., ingår ss. attribut; jfr t. ex.: Decret om controbande vahrurne. RP 15: 468 (1653). Att dhe förbiudha alle contrebandevahrur at uthföras. Därs. 16: 510 (1656). Contrabande wahrur, eller annat ofridt godz. Schmedeman Just. 948 (1685). Någre contrabande waror. PH 6: 4557 (1757).
Avledn.: KONTRABANDERA, v. [jfr t. konterbandieren] (†) idka smuggelhandel; insmuggla. Sahlstedt SagTupp. 13 (1758). Dalin (1871).
KONTRABANDIST, m.||ig. [jfr eng. contrabandist, span. contrabandista] (numera föga br.) person som (yrkesmässigt) driver handel med kontraband; äv. om fartyg(sbefälhavare) som fraktar kontraband. Meurman (1846). Så kom japanska kriget och han blev kontrabandist. Bergman Skepp. 7 (1915).

 

Spalt K 2261 band 14, 1937

Webbansvarig