Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSILIUM konsi4lium, äv. 0302 (conci´lium Weste; kånnsi´liumm Dalin), sbst.1, n.; best. -iet ((†) i best. anv. utan slutartikel Carl IX Cat. Ff 1 a (1604), Ljunggren Resa 17 (1871)); pl. -ier. Anm. I ä. tid förekom ordet stundom med lat. böjning. G1R 5: 166 (1528: i någott .. Concilio). Dalin (1851: -lia, pl.).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-; äv. skrivet -cil-)
Etymologi
[jfr t. konzilium, ävensom eng. council, fr. concile, av lat. concilium, sammankomst, av com (se KON-) o. stammen i calare, utropa, sammankalla (jfr ENHÄLLIG, KLASS)]
(i fråga om förh. inom den romersk-katolska kyrkan, ävensom i Sv. under tiden närmast efter reformationen) kyrkomöte, synod (antingen för kyrkan i dess helhet l. för delar därav). RA I. 1: 118 (1529). Öfverläggningarne på konciliet i Rom om ofelbarhetsfrågan. SydsvD 1870, nr 26, s. 1. Sylwan (o. Bing) 1: 37 (1910). — jfr DIECESAN-, LANDS-, NATIONAL-, PROVINS-, PROVINSIAL-KONSILIUM.
Ssg: KONSILIE-BESLUT.

 

Spalt K 2150 band 14, 1937

Webbansvarig