Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSERTERA kon1særte4ra l. -är- l. -er-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade; jfr KONSERTATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -cert- 1647—1840. -scert- 1670. -sert- 1892 osv.)
Etymologi
[jfr eng. concert, v., av fr. concerter l. it. concertare, av lat. concertare, tävla, av com (se KON-) o. certare, tvista, avledn. av certus, viss. — Jfr KONSERT]
1) (†) överlägga, diskutera, debattera; överenskomma, avtala; dels intr. l. refl. med intr. bet., dels tr.; jfr KONSERT 1. RP 12: 123 (1647; intr.). Concertera med konungen de mått och utvägar, at (osv.). KFÅb. 1913, s. 238 (c. 1730). Sedan .. Landtmarskalken lofvat härom concertera med de andra Talemännen. AdP 1789, s. 131. Oppositionen .. skulle concertera sig om, huru .. (förslagen) skulle behandlas. Liljecrona RiksdKul. 88 (1840).
2) mus. i p. pr. ss. adj.; om (bi)stämma i orkester: framträdande solistiskt; jfr KONSERT 3. Mecklin BegTonk. 77 (1802). ”Konserterande” kallas stämmor, hvilka genom själfständig melodik och passagevärk täfla .. med hufvudstämman och tillsammans med den bilda en polyfon ensemble. Wegelius MusH 145 (1892).

 

Spalt K 2143 band 14, 1937

Webbansvarig