Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONKORDERA, v. -ade.
Ordformer
(concor-)
Etymologi
[y. fsv. konkordera, vara l. bliva enig; jfr t. konkordieren, fr. concorder; av lat. concordare, vara enig, överensstämma, till concors (gen. concordis), enig, överensstämmande (se KONKORDIE-)]
(†) vara enig l. ense (om ngt); äv.: överensstämma (med ngt), harmoniera (med ngt). G1R 15: 290 (1543). Där om concordere samptlige Borgerskapet. RA II. 1: 444 (1614). Att denna copia concorderar med den förre widimerade copian wittnar J. M. Rudbeck Bref 106 (1675). Sahlstedt (1769). Dalin (1871).

 

Spalt K 2123 band 14, 1937

Webbansvarig