Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONGENIAL kon1jenia4l, ngn gg -ʃe-, äv. 01—, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kongenial, eng. congenial; av fr. congénial, till con- (se KON-) o. génie (se GENI, sbst.1); jfr GENIAL, adj.1—2]
(i sht i vitter stil) andligt befryndad (med ngn l. ngt); i överförd l. bildl. anv.: som uttrycker l. visar prov på andlig likhet l. släktskap (med ngn l. ngt) l. överensstämmer l. harmonierar (med ngns l. ngts karaktär l. anda l. intentioner). En kongenial översättare, översättning. Biberg 1: 65 (c. 1814). Ett kongenialt återgivande av tonverket. Norlind AMusH 1 (1920). Sonja Kovalevsky var i viss mån kongenial med George Eliot. OoB 1931, s. 617.
Avledn.: KONGENIALITET, r. l. f. [jfr t. kongenialität, eng. congeniality] (i sht i vitter stil) Hwasser VSkr. 2: 354 (1851). Petri Ouchterlony 397 (1924).

 

Spalt K 2109 band 14, 1937

Webbansvarig