Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMMISS komis4 l. kom4is, r. l. m. (CVAStrandberg 1: 91 (1848) osv.) ((†) n. SthmTb. 1575, s. 118 b, HA 6: 154 (1878)); best. -en (ss. n. -et).
Ordformer
(förr äv. skrivet com(m)-. comis 1649—1653. komiss (c-) 1639—1912. kommis (c-) 1556—1926. kommiss (c-, -isz) 1575 osv.)
Etymologi
[jfr fsv. commissä (med oviss bet.); liksom d. kommis- (i ssgr), ä. d. kommis, av t. kommiss, åt krigsfolk utdelade varor, enkel kostym härrörande från massfabrikation, här(en), krigarstånd(et), av lat. commissum (se FIDEIKOMMISS), l. bildat gm förkortning av t. kommission (se KOMMISSION); jfr KOMMIS, KOMMISSARIE, KOMMITTERA]
1) (†) (utförande av) uppdrag; tillsägelse, befallning. H. K. M. haffuer väll giffuit migh commis at sellie det som ij detta åhr kommer effter marcktgången, det högest man kan. OxBr. 11: 443 (1631). VDAkt. 1651, nr 183.
2) [eg.: uppdrag l. befallning att leverera varor; jfr Schulz DFremdwb. (1913)] varor (av det slag) som levereras till kronan (särsk. till en truppenhet l. ett militärt förråd) i stora partier (särsk. av personer l. firmor som tagit leveransen på entreprenad); ofta med särskild tanke på tygvaror (klädespersedlar) l. livsförnödenheter; ss. enkelt ord numera nästan bl. (se dock slutet) dels om kommisskläde (till uniformer m. m.), dels närmande sig l. övergående i bet.: uniform; förr äv.: (varu)förråd l. depå (för krigsfolkets behov). G1R 26: 816 (1556). När på K: M:z wegne ransakedes, huadh vthur Commisset war taget i prouiant och annet. SthmTb. 1575, s. 118 b. Icke veeth man, om han nogott i penninger, commiss eller profvianth däruthe hafver bekommid. AOxenstierna 2: 170 (1614). Dhe svensche (knektar) äre bättre att betala, contentera sigh mädh commiss och slijkt, men tysche villia hafva contant penningar. RP 14: 268 (1650). Priset .. för en aln commiss eller de gemenas kläde. 2RA 3: 744 (1734). Nu rätar han sig i sin blå kommiss / Och trampar åstad. Snoilsky 2: 83 (1881). Ett par spetsbyxor (ridbyxor) af arméns grofva ljusblåa kommiss. Arsenius MannKläd. 19 (1902). — särsk. (vard., fullt br.) bildl., om medelmåttig l. tarvlig vara härrörande från massfabrikation; äv. närmande sig l. övergående i adjektivisk anv. WoJ (1891). Det där ä bara kommiss! Östergren (1930).
3) (†) bemyndigande att uttaga varor?, anvisning (på varor)?; jfr KOMMISS-SEDEL. Hofstaten har fått commiss till att ta ut hos Hans Jöranson. Ekeblad Bref 2: 189 (1660).
Ssgr (i allm. till 2): A: KOMMISS-BAGARE. [jfr t. kommissbäcker] (i fråga om ä. l. utländska förh.) som bakar kommissbröd. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (1823). —
(2 slutet) -BILDNING. (vard.) jfr HALV-BILDNING. SthmFig. 1847, s. 236. —
(1) -BREV. (†) skriftlig handling med uppdrag åt l. bemyndigande för ngn att göra ngt. ReglCommissFarare 1808, s. 6. —
-BRÖD. [jfr t. kommissbrot] (i fråga om ä. l. utländska förh.) ett slags grovt, svart bröd som användes till utspisning av trupper; äv. om enskilt bröd (se d. o. 2) av detta slag; jfr ANKARSTOCK 5, FÄLT-BRÖD, PUMPERNICKEL. OSPT 1687, nr 20, s. 2. Hedin Front. 132 (1915). —
-FARARE. [jfr t. kommissfahrer] (†) person som (gm ”kommissbrev”) var bemyndigad att bedriva kaperi; äv. om det av dylik kapare förda fartyget; jfr KOMMISS 1. Spegel Dagb. 109 (1680). Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente För Enskilde Commiss-Farare. (1808; rubrik). —
-FÖRRÅD. (i fråga om ä. förh.) sjömil. beklädnadsförråd (vid örlogsstation l. ombord på örlogsfartyg). ReglFl. 1834, 2: 39. Gynther Förf. 6: 86 (cit. fr. 1856). —
-GEVÄR. [jfr t. kommissgewehr] (i fråga om ä. förh.) enkelt gevär av den typ som tillhandahölls soldaten av kronan. Weste (1807). Alm Eldhandv. 1: 96 (1933). —
(1) -HAVARE. (†)
1) person som har uppdrag l. bemyndigande att representera ngn; ombud, representant. Stiernman Com. 5: 906 (1702). Den 8 Maji præsenterades mig af engelske consulens (i Moskva) commisshafvare en vexel. HH XXI. 1: 265 (1714). 2RA 1: 351 (1723).
2) = -FARARE. När en Commisshafvare utlöper och öfverkommer något Skiepp eller Fartyg. HC12H 4: 224 (1715). ReglCommissFarare 1808, s. 6. —
-HORA. [efter t. kommisshure] (†) jfr KNEKT-HORA, f. Lind (1749). Weste (1807). —
-KAPPA, r. l. f. av kommisskläde. DA 1793, nr 50, s. 3. —
-KAVAJ. av kommisskläde. Siwertz Varuh. 24 (1926). —
-KLINGA, r. l. f. (i fråga om ä. förh.) enkel värjklinga av den typ som tillhandahölls soldaten av kronan. BoupptSthm 1680, s. 117 a, Bil. Alm BlVap. 75 (1932). —
-KLÄDE. [jfr t. kommisstuch] ett slags grovt kläde som särskilt användes till uniformer, men äv. till civila kläder. RP 9: 228 (1642). SFS 1903, Bih. nr 17, s. 1. —
-KORN. (†) i säd bestående naturaavlöning till soldat(er). Det månatelige Commiss-Kornet som Kneckten bestås. LMil. 1: 542 (1685). —
-KOSTYM. av kommisskläde. Engström Kryss 159 (1912). —
-KRAM, n. (†) dåliga varor (som säljas till soldater). RP 12: 289 (1648). —
-MUSKÖT. (förr) jfr -GEVÄR. KrigVAT 1860, s. 446. —
-PAMP, r. l. m. (†) enkel ”pamp” av den typ som tillhandahölls soldaten av kronan. BoupptSthm 1669, s. 768. LMil. 3: 222 (1693). —
-PERSEDEL. (numera mindre br.) enkel militär utrustningspersedel som tillhandahålles soldaten av kronan. Isogæus Segersk. 931 (c. 1700). Östergren (1930). —
-PÄNNINGAR, pl. (†) pänningar som av roten betalades för soldatens utrustning. ConsAcAboP 5: 37 (1680). LMil. 3: 306 (1693). —
(jfr 3) -SEDEL. skriftlig anvisning (på varor till visst värde). Ekeblad Bref 1: 76 (1651). —
-SKO, r. l. m. (-miss- 1688 osv. -misse- 1773) (numera knappast br.) jfr -PERSEDEL; i sht i pl. BoupptSthm 1688, s. 455 a. Kronans styfva och plumpa kommisskor. Braun Calle 111 (1843). WoJ (1891). —
-STÖVEL. [jfr t. kommisstiefel] (numera knappast br.) jfr -PERSEDEL. Wallenberg (SVS) 1: 136 (1769). WoJ (1891). —
-VÄRJA, r. l. f. (förr) enkel värja av den typ som tillhandahölls en (infanteri)soldat av kronan. LMil. 3: 221 (1693). Spak BlVap. 31 (1890; i fråga om förh. på 1690-talet).
B (†): KOMMISSE-SKO, se A.

 

Spalt K 2003 band 14, 1937

Webbansvarig