Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLETT kolät4, sbst.1, r. l. m. ((†) n. Möller (1790), Heinrich (1814)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet collet (collett, colett))
Etymologi
[jfr d. kollet, t. kollett, rid-, uniformsjacka; av fr. collet, halskrage, till col, hals, av lat. collum (se HALS)]
livrock utan skört l. med korta sådana; sedan länge bl. mil.; numera bl. om dylikt plagg (med korta skört o. ståndkrage) tillhörande den dagliga dräkten vid artilleriet o. fortifikationen samt (för officerare o. underofficerare) vid vissa kavalleriregementen o. trängen. BoupptSthm 1668, s. 2027 (i förteckning på gångkläder). GenMRulla 1687, s. 975. Vid de regementer, som ha dubbellifmondering, t. ex. jacka och kollet, borde om vintern den ena tagas utanpå den andra. KrigVAH 1805, s. 167. Kolett med korta skört och fickor på bröstet samt utan knappar. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 208 (1879). Cederström NFund. 48 (1917). — jfr ARTILLERI-, BEVÄRINGS-, UNIFORMS-KOLLETT.
Ssgr (mil.): KOLLETT-JACKA. jacka att bära utanpå kolletten. SD(L) 1894, nr 273, s. 8. —
-TRÖJA. = -JACKA. PH 11: 24 (1777). Braunerhjelm Lifreg. 4: 53 (cit. fr. 1780).

 

Spalt K 1883 band 14, 1936

Webbansvarig