Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNYTTELS knyt4els, n.; pl. = ((†) -er Frick o. Trolle 53 (1872: knyttelserna)).
Ordformer
(knyt- 1752. knytt- 1730 osv.)
Etymologi
[av holl. knuttel, pl. knuttels (motsv. t. knüttel, eng. knittle, pl. knittles), avledn. av mnl. knutten, knyta (se KNYTA, v.). — Jfr KNYTTEL]
sjöt. av två l. tre kabelgarn för hand hoptvinnad liten stump (av ungefär trettio till sextio centimeters längd) använd bl. a. för att fånga ihop tågvirke l. segel. Rajalin Skiepzb. 241 (1730). Handspikarne uphänges på knytels emellan hvarje Stycke (dvs. kanon). PH 5: 3447 (1752). Seglet upprullas till refbandet och refvas med knyttels tagna genom refhålen. Ekelöf Skeppsm. 75 (1881). Smith (1916).

 

Spalt K 1710 band 14, 1936

Webbansvarig