Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNY, v.2
Etymologi
[jfr isl. knýja, slå, driva på, flytta; till ett germ. knu, som föreligger i feng. cnū(w)ian, stöta, holl. knauwen, gnaga, ostfris. knōjen, trycka; till roten i KNOGA, KNUSA]
(†) rubba, flytta. Vid(rik) tog med sine hender två / han orka icke dhen stenen kny. Visb. 3: 389 (c. 1700).

 

Spalt K 1687 band 14, 1936

Webbansvarig