Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOTTRA knot3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SvSaml. 3: 61 (1764) osv.) ((†) -ar Broman; -er Wretlind Läk. 1: 121 (1893), Därs. 9—10: 115 (1901)).
Ordformer
(knottr- c. 1730 osv. knuttr- 1876)
Etymologi
[jfr nor. dial. knotra, liten knöl; sannol. besläktat med sv. dial., nor. dial. knott (se KNOTT, sbst.2). — jfr KNOTTRA, v.1, KNOTTRIG]
1) liten upphöjning l. knöl på slät yta; särsk. om liten, vårtlik upphöjning på hud; i sht i pl. Bäfverens stiärt är förutan all hår, hård, som med styfva fiäll eller knottrar öfverdragen. Broman Glys. 3: 264 (c. 1730). Tidén Bosk. 96 (1841). I många fall framträder eksemet såsom ett utslag bestående av små röda knottror. Jundell Barn. 2: 339 (1927). — jfr EMBRYONAL-, SMÅ-, TUBERKEL-KNOTTRA.
2) (knappast br.) i fråga om hår: lock; anträffat bl. i pl. Hårets ljusa knottror. Hildén 3Ber. 60 (1918).
Ssgr, se KNOTTER, sbst.3 ssgr.

 

Spalt K 1665 band 14, 1936

Webbansvarig