Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOLLRA, v.1 -ade.
Ordformer
(knulr-)
Etymologi
[sannol. gm konsonantomkastning uppkommet av KNORLA, v.1 (se för övr. under KNOLLRA, v.2)]
(†) frambringa l. avgiva ett svagt bullrande l. brummande ljud, kurra, kuttra; jfr KNORLA, v.1 1 a, KNORRA, v.1 1 b. Grååt; kullra som en Swaan: och knulra som en Swala. Dahlstierna (SVS) 144 (1698). Hörer tu wel, min bedröfwada siäl, som qwider, qwittrar och knulrar som en turturdufwa. Swedberg SabbRo 1391 (1702, 1712).

 

Spalt K 1639 band 14, 1936

Webbansvarig