Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNICKER, sbst.1, m.? anträffat bl. i pl. knicker (Schroderus) o. knickers (OxBr.).
Ordformer
(knich- 1640)
Etymologi
[av holl. knikker (pl. -s), ä. t. knicker, till KNICKA, v.2; jfr KNICK-STEN, ävensom KNÄCK, sbst.2]
(†) liten kula l. sten att spela med; jfr KNICK-STEN (under KNICKA, v.2) o. KNÄCK, sbst.2 At leeka medh .. knicker. Schroderus Comenius 941 (1639). OxBr. 11: 747 (1640).

 

Spalt K 1599 band 14, 1936

Webbansvarig