Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNEJP knäj4p, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, äv. -er32.
Ordformer
(äv. skrivet kneip. Anm. Stundom förekommer, numera nästan bl. ss. citatord vid skildring av tyska förh., den tyska formen kneipe)
Etymologi
[av t. kneipe, urspr.: simpelt värdshus (krog), senare (möjl. gm studentspr.) i allmännare anv. o. om bättre lokal; av oviss härledning]
(i sht i fråga om utländska, särsk. tyska förh.) ölstuga; (enklare) värdshus l. utskänkningsställe. Linder Regl. 13 (1886). Ahrenberg Männ. 2: 143 (1907). — jfr BIR-, STAM-, ÖL-KNEJP.

 

Spalt K 1584 band 14, 1936

Webbansvarig