Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNASTER knas4ter, sbst.2, r. l. m. (Lundberg Lok. 235 (1902)) l. n. (Nerén HbAut. 1: 7 (1911)); best. -tern, ss. n. -tret; pl. -trar, ss. n. =.
Etymologi
[möjl. en sidoform till KNAST 2]
tekn. framspringande tapp l. stift l. ”nabb” o. d. som håller maskindel i rätt läge (i sht som hindrar mutter att lossna vid skakning l. rotation o. d.); jfr KNAST 2. Lundberg Lok. 235 (1902). Ventilerna (i bilmotorn) .. bestå af själfva ventilen, .. fjädern .., brickan .. och knastret. Nerén HbAut. 1: 7 (1911).

 

Spalt K 1579 band 14, 1936

Webbansvarig