| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNAK kna4k, sbst.1, n.; best. -et; pl. (†) = (Dahlstierna).
vbalsbst. till KNAKA: förhållandet att det knakar (i ngt), knakande ljud, knakning- (ar). Med knak och brak (i sht förr äv. med brak och knak). Dahlstierna (SVS) 72 (1698). Et skepp, som vädrets ifver / Med brak och knak på skummig våg för stinna segel drifver. Lohman Vitt. 393 (c. 1730). Med knak och brak. Bellman SkrNS 2: 73 (1777). Knaket af trampade kvistar / nalkades hastigt mitt håll. Klinckowström Örnsjötj. 46 (1906). TurForskn. 8: 47 (1919).
Spalt K 1539 band 14, 1936