Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÅK klå4k, adj.
Etymologi
[trol. gm u-omljud i nom. sg. f. uppkommet av KLAK, adj.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om jord: fet, bördig. Crælius TunaL 325 (1774).
2) om växtlighet: frodig. TurÅ 1909, s. 8.
Avledn.: KLÅKHET, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) särsk. till 1: fetma. Crælius TunaL 327 (1774).

 

Spalt K 1440 band 14, 1936

Webbansvarig