Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLYVNING kly3vniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till KLYVA, v.2
1) till KLYVA, v.2 1; särsk. (numera bl. bygdemålsfärgat) konkret.
a) skåra l. spricka som uppstått gm klyvning; äv. allmännare: mellanrum, spricka. Balck Es. 82 (1603). I stora äplestammer ymper man heldre i barken, än i skorssan och klyfningen. Broocman Hush. 4: 55 (1736). Johansson RödaHuv. 1: 47 (1917).
b) gm klyvning av större träd erhållen bjälke o. d. LdVBl. 1843, nr 43, s. 4. Fatab. 1910, s. 69.
2) till KLYVA, v.2 4. Det indo-europeiska urspråkets klyfning i skilda dialekter. UVTF 26: 76 (1880). — jfr DIALEKT-, FACK-, PERSONLIGHETS-KLYVNING m. fl. — särsk. ärftligh. till KLYVA, v.2 4 e. UtsädT 1902, s. 179.
Ssgr: (2) KLYVNINGS-CELL. biol. cell som uppstått gm klyvning av annan cell; dottercell. Thorell Zool. 1: 14 (1860). 3NF 6: 742 (1927). —
(2 slutet) -GENERATION(EN). ärftligh. i fråga om hybrid: benämning på andra generationen i vilken arvsmassans klyvning kommer till synes. HNilsson-Ehle i UtsädT 1907, s. 214. LAHT 1914, s. 541. —
(2) -KULA. biol. om klyvningscell i ett ännu outvecklat stadium. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 91. VerdS 88—89: 38 (1900). —
(2 slutet) -LAG(EN). ärftligh. den av den österrikiske naturforskaren G. Mendel († 1884) funna lagen för arvsmassans klyvning, mendelska lagen. Hofsten ÄrftlL 58 (1919). —
(2) -PROCESS. (i fackspr.) Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 94. FoFl. 1921, s. 83. —
(1, 2) -PRODUKT. (i fackspr.) produkt som erhålles l. uppstår gm l. vid klyvning; särsk. till 2 slutet. LAHT 1892, s. 223. KemT 1906, s. 137. —
(2; jfr KLYVA, v.2 4 b) -SKIFTE. (i Finl.) landtmät. fördelning på jordebokshemman (efter storskifte). SPF 1843, s. 245. SvFinLagt. (1883). Cannelin (1921). —
(1, 2) -YTA. klyvyta. FKM 4: 318 (1815). Klyfningsytan (hos sandelved) är sidenglänsande, groftrådig med snedt löpande kärlknippen. Rosendahl Farm. 166 (1897).

 

Spalt K 1433 band 14, 1936

Webbansvarig