Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLIRPA klir3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KLIRP.
Etymologi
[sv. dial. klirpa, klinka, spela sakta, spela dåligt på fiol l. piano; av ljudhärmande urspr.]
(numera föga br.)
1) spela sakta o. mindre vårdat (på ett instrument), klinka. Idun 1895, s. 262 (i fråga om violoncellspelning).
2) bildl., om syrsa l. gräshoppa: giva ifrån sig l. frambringa ett sprödt ljud utan egentlig ton; i p. pr. äv. med adjektivisk bet., äv. i överförd anv., om ljud. Linné Öl. 84 (1745; om syrsa). När .. (gräshoppehannen) skal spela och klirpa för sin kiäresta. Dens. Gothl. 253 (1745). Syrssornas klirpande musik. Fischerström 3: 493 (1787). Alm- (Ld) 1790, s. 38 (om syrsa).

 

Spalt K 1267 band 14, 1936

Webbansvarig