Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLINGRA, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. klinger, f., motsv. nor. klingra, f.; ombildning av KRINGLA; jfr KLINGA, sbst.2]
(†)
1) trissa. Att .. i den andra ändan (av skidstaven) sätta en trissa, klingra, .. skall icke vara rådligt. Bergström HbJagtv. 106 (1872). — jfr SPORR-KLINGRA.
2) ett slags bakvärk: kringla. BoupptSthm 1677, s. 542 a, Bil. Broman HelsB 279 (1705).

 

Spalt K 1233 band 14, 1936

Webbansvarig