Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLAUSULERA, v. -ade.
Etymologi
[efter ä. t. clausulieren; avledn. av KLAUSUL, sbst.1]
(†) gm klausul l. förbehåll inskränka (ett avtal, fördrag, en paragraf o. d.); särsk. i uttr. klausulera ngt med ngt, göra inskränkningar i ngt förmedelst ett tillägg o. d.; äv. allmännare: bestämma. HSH 35: 60 (1635). Begäres underdånigst att denne punct måtte med desse ord clausuleras: Frälsesmannen uti sin willie och rättighet opræjudicerat. RARP V. 1: 139 (1652). Uthi remonstrationen clausuleras, at den här emot bryter, han skall plichta som turbator pacis publicæ. Därs. 9: 67 (1664). (Paragrafen) tyckes vara nog varsamt clausulerat. FörarbSvLag 8: 237 (1734). Gynther ConvHlex. (1845).

 

Spalt K 1167 band 14, 1936

Webbansvarig